.

Hej Bertil,

har du någon FJS-berättelse (eller annan berättelse) som jag kan publicera på hemsidan. Behöver lite stöd i produktionen.

Svante

Lägerfogde i Karlsborg

•

.

Hej Svante

Det blev inte någon råbarkad berättelse om när jag kastade in mina skidor i helikoptern som lyfte för återtransport till basen, och gruppen plötsligt var ett par skidor kort.

Eller när jag såg undersidorna på Öbergs hoppkängor då han i tårna hängde ett kort ögonblick i dörren på väg ner mot den Halländska landsbygden.

I stället blev det en metareflektion över då och nu. Har du användning av det är det kul. Men jag har gått på värre smällar än att bli refuserad.

.

Bertil

Adjunkt,  Halmstad

.

♦

.

Under min tid som lärare vid Högskolan i Halmstad har jag emellanåt haft glädje, och studenterna nytta, av det som hände i Karlsborg för länge sedan.

Under många år hade jag en föreläsning för studenter som läste sin första termin i ämnet pedagogik. En del av denna kurs handlade om olika sätt att förstå lärprocesser. Ett moment i föreläsningen kretsade kring det automatiserade kunnandet, det som sitter i ryggmärgen. I stället för att som exempel återge ett trist utdrag ur en stadsbilkörning, tog jag dem med på en luftlandsättning. Först om den gedigna utbildningen i hopphallen. Sedan snabbt om ilastningsproceduren och några väl valda superlativer om DC 3:an. Därefter upp i luften, anflygningen, uthoppet, nedfärden och så landningen. Det blev både åskådliggjort och dramatiserat. I den avslutande rullningen hamnade jag ofta bakom katedern, varför flera studenter kände sig tvingade att stå upp. De ville väl veta om jag var intakt. Har fått många indikationer på att studenterna åratal efteråt vetat hur automatiserat lärande kan gå till.

En annan koppling mellan då och nu föddes i en kurs med kadetter för några år sedan. Har under tio år haft förmånen att göra en del jobb åt Militärhögskolan i Halmstad. Kursen hette ”Pedagogik inför kritiska situationer”. Kadetterna var i huvudsak korthåriga, muskulösa infanterister med ett eller flera års utlandstjänst bakom sig. Dolken hängde full synlig även när de var här på den civila högskolan. Några kollegor blev illa berörda av deras uppträdande. Även om några försökte, var det nog så att de inte hade allt för stort förtroende för den åldrade och glasögonbeprydde adjunkten framme vid tavlan. Intresset för symbolisk interaktionism (slå upp det på Wikipedia) var näst intill obefintligt, men likväl en viktig del av kursen då det perspektivet ger underlag att förstå hur både jag och andra, kan uppfatta och ge mening åt kritiska situationer.

Utan förvarning fick de en dag följande teoretiska övning att genomföra i grupp. Det gav förutom förståelse för vad sociologisk/pedagogisk teori kan innebära som problemlösare i kritiska situationer, ett helt annat bemötande av undervisande lärare. Plötsligt satt de rakt och fint i bänkarna och bemödade sig att göra min dag dräglig.

Karlsborg hösten 1970.

”Skydd!” Fänriken behövde inte skrika, för att vi ögonblicket efter skulle ligga klistrade vid den morgonfuktiga marken, med AK4:an i ett fast handgrepp. Framför gruppen av blivande fallskärmsjägare växte ett grönt hav av nässlor.

”Ålning medelst haaaaaaaaaaasning. F-måt!”, lät nästa order. Det hade räckt med ett viskande ”Nu”, och vi hade ändå påbörjat ålandet in bland nässlorna. Händer och ansikten sved när vi, åtta grabbar i andra pluton – andra grupp, utförde våra liggande piruetter utanför förläggningen. Marken måste ha varit ovanligt rikt kvävegödslad, för minnet säger mig att så mycket nässlor har aldrig växt på en så liten yta, varken förr eller senare. Jag vet inte hur länge vi höll på men när vi stod uppställda inför nästa övning, var det inte många nässlor som vajade i vinden.

Under resten av dagen pågick soldatutbildningen som vanligt och jag tror inte att någon av kamraterna kommenterade morgonens späkande självkontroll. Först vid tjänstens slut, i duschen, värderades det vi hade varit med om. Samtidigt som vi kollektivt förbannade den unge fänriken fanns också en märklig uppskattning över att han utsett just oss för prövningen. Det fanns också en nedlåtande attityd mot några kamrater som inte uppvisade samma intensivt röda och uppsvällda händer och ansikten som vi andra kunde stoltsera med.

Uppgift;

Beskriv med hjälp av idéer och termer hämtade från symbolisk interaktionism hur följande personer skulle ”ge mening” åt det som hände i Fallskärmjägarlägret för 40 år sedan.

Fänrikens perspektiv

Mitt perspektiv

Min mammas perspektiv (om hon varit där).

Ert perspektiv, här och nu.

Trevlig sommar

Bertil Gustafsson

.

♦

.

Du är en riktig fallskärmsjägare Bertil som räddar mig i min skrivkramp. Sköt om dig och återkom med flera berättelser när andan faller på. Refuserad blir du aldrig.

.

Beträffande Lägret så var det den första -Öppen Fredag- i förra veckan. Skärmen besöktes av (fanjunkare) Bengt Persson och (kapten) Rolf Käck som drack en kopp kaffe och tjôtade ett par timmar. Vi mindes en del händelser och även några gamla fallskärmsjägare bl.a. Bååth, Stribergsfrasse, Lekander, Kindström, Simonsson och Dallas med flera. Ja, ja ämnet är ju outtömligt.

Kom ihåg att det numera finns Kaffe/Kaka (10:-) varje fredag på Skärmen mellan 09.30 – 18.00. Ta gärna vägen förbi och känn nostalgin. Tillsammans skapar vi mötesplatsen. Flaggan är hissad för Din skull. Vill Du nå mig på telefon så är numret till Lägertelefonen 0703-646791.

.

Varmt välkommen till Gamla Lägret på fredagar,

.

201 Svante

Lägerfogde

.

◊