Närvarande i Lägret från vår årskurs var 101 Bertil, 304 Lars, 201 Svante och 136 Torkel

.

.

Bäste fallskärmsjägare!

Årets FJS-dag hade ett trevligt och digert program. Lördagen var fylld med aktiviteter från tidig förmiddag till sena kvällen med bl. a förevisning i hopphallen, hoppning på Flugebyn, hopp från hopptornet, föredrag och årsmöte på eftermiddagen och på kvällen uppställning och mingel i vårt ”kära gamla läger”.

Halv elva mötte jag upp 136 Torkel på Flugebyn… och en stund senare siktades också 101 Bertil. Vi träffade Urban Samuelsson, son till Britt och Sam, och naturligtvis blev det snack om den dramatiska händelsen vid hoppningen på Flugebyn FJS-dag 1970. Rustmästare Krancher gjorde en felbedömning och landade i Britts barnvagn där några månader gamla Urban låg. Katastrofen var ett faktum men som väl var så fanns trygge doktor Holmström tillhanda och löste situationen. Urban har inga men eller minnen av händelsen och några minnen har inte jag heller men Britt har berättat historien med härlig inlevelse så dramatiken när det hände tror jag var påtaglig.

Idag bra väder, om än något lynniga vindar, vilket också resulterade i ett par trädlandningar…dock utan skador. Materiel för dagens fallskärmsjägare förevisades, fällning av trupp med rundkalott, eldstrid på fältet, hopp med fyrkantsskärm och rök från högre höjd samt några tandemhopp. Som avslutning kom C 130 Hercules inflygande strax över trädtopparna. En mäktigt syn och ljudupplevelse. Nöjda och belåtna med triggade minnen återvände vi mot Karlsborg.

Uppställningen i lägret klockan 19.00 där vi var fyra närvarande från vår årgång. 101 Bertil, 136 Torkel, 304 Edgren och jag själv. Därefter hamburgare, pilsner och mycket tjöt i en, som alltid, lika varm och härlig stämning. Kända befäl i vimlet från 70/71 var Rolf Käck, Bengt Persson, Calle Lago-L., doktor Anders Holmström, Roland Johansson…och säkert några till.

.

Med förhoppning om en vacker och fin höst,

Karlsborg den 21 augusti 2017

201 Svante

.

.

Från djupet av vår hemsida kommer här några läsvärda händelser från 70/71

.

.

Gustav

Tack för det, mycket trevligt, men jag tror att ett fel smygigt sig in – vad jag kan komma ihåg var Gustav endast löjtnant, initialt fänrik men blev sedan befordrad (jag tror det var efter att han stångat Lt. Wemlerth)

Björnström har bara slädhundar i huvudet, han har säkert förträngt Gustav för om jag minns rätt kom han tillbaka med en svullen hand efter att ha haft hand om den ilskne djäveln! /306/

Mynttelefoner

Jag har också för mig att vi ringde billigt på något sätt genom att manipulera mynttelefonerna. När det hela uppmärksammades skrev tidningarna att Televerket enbart hade det problemet i Göteborg, Karlsborg och Kiruna!
/320

Ang. mynttelefoner; det stämmer, man stoppade i en krona, lyfte luren, slog två gånger på klykan och sen var det fritt blås att prata så länge man ville – dessutom fick man tillbaka kronan när man slutade. Drömmen för en smålänning! 306 Sjöberg

Det var en på 3:e som hade jobbat på televerket och kunde blockera magneterna i automaten genom att mata in mynten på visst sätt.
Jag kommer ihåg att det bl.a skedde på Bromma flygplats en gång och det uppstod då en lång kö bakom Benny medans alla brevidliggande automater var lediga.
/315 Swedberg

Kebnekaise

Bestigning av Kebnekaise. Sen väckning i vår exklusiva bivack. Linkan hade glömt oss. Ingen frukost eftersom det var uppställningen direkt. Russin och nötter gav oss energi på vägen upp. Någon drog av sig brallorna i den iskalla yrsnön halvvägs mot toppen. Trött och omtöcknad? Sikten blev till slut bara ett par armlängder och uppställda på kammen mellan topparna fick vi utsikten beskriven av befäl som varit uppe tidigare. ”I klart väder hade vi haft en fantastisk höjdupplevelse och sett Norska havet i väster”. Tuff klättring upp, vissa av oss på fastande mage, men jävligt snabbt ner och med ännu en härlig upplevelse och erfarenhet i bagaget. /201/

308 förresten, var den som sket på Kebnekaises topp. Som någon sa vid tillfället, skånskt höjdrekord i det gebitet. /304/

Mitt tilltag på Kebnekaise är väl preskriberat nu? /308

Karlsborg hösten 1970.

”Skydd!” Fänriken behövde inte skrika, för att vi ögonblicket efter skulle ligga klistrade vid den morgonfuktiga marken, med AK4:an i ett fast handgrepp. Framför gruppen av blivande fallskärmsjägare växte ett grönt hav av nässlor.

”Ålning medelst haaaaaaaaaaasning. F-måt!”, lät nästa order. Det hade räckt med ett viskande ”Nu”, och vi hade ändå påbörjat ålandet in bland nässlorna. Händer och ansikten sved när vi, åtta grabbar i andra pluton – andra grupp, utförde våra liggande piruetter utanför förläggningen. Marken måste ha varit ovanligt rikt kvävegödslad, för minnet säger mig att så mycket nässlor har aldrig växt på en så liten yta, varken förr eller senare. Jag vet inte hur länge vi höll på men när vi stod uppställda inför nästa övning, var det inte många nässlor som vajade i vinden.

Under resten av dagen pågick soldatutbildningen som vanligt och jag tror inte att någon av kamraterna kommenterade morgonens späkande självkontroll. Först vid tjänstens slut, i duschen, värderades det vi hade varit med om. Samtidigt som vi kollektivt förbannade den unge fänriken fanns också en märklig uppskattning över att han utsett just oss för prövningen. Det fanns också en nedlåtande attityd mot några kamrater som inte uppvisade samma intensivt röda och uppsvällda händer och ansikten som vi andra kunde stoltsera med. /212 Bertil

.

.

.

.