Exercis i Lägret 1970

.

Peter Kruse berättar…

Återigen tack för väldigt kul läsning! Och för en fantastisk sajt! Jag vet vilket arbete du gör, jag driver nämligen en stödsajt för cancerpatienter www.samtalomcancer.se. Om du har lust vore jag mycket tacksam om du kunde puffa för den på FJS sajten!

Jag har en historia som kanske passar, problemet är dock att jag tydligen måste logga in. Har inte lösenord. Kommer inte ihåg hur jag gjorde förra gången.

 

Hur som helst: Vi var ute på manöver av något slag och hade slagit läger, mycket vackert vid en sjö som jag minns det. På morgon skulle jag dra på mig kängorna och råkade sätta klacken på avtryckaren på AK4an. Den var inte säkrad! Det small något så över djävligt ett par decimeter från mitt högra öra. Vinglig av smällen och halvdöv reste jag mig upp, men inte en reaktion överhuvudtaget från något befäl. Lite konfunderad fortsatte jag med mina kängor. Resten av övningen fortsatte som vanligt men när vi kom tillbaka till förläggningen för att göra oss i ordning för att åka hem blev jag inkallad till major Eriksson som meddelade de olämpliga i att avlossa skott, om än lösa, bland sina kamrater. I stället för att åka hem skulle jag få bygga ett staket till geten. Som vi alla minns luktade geten allt annat än gott. Dagofficeren försåg mig med virke och verktyg för att sedan lämna mig med mitt uppdrag. Hela lördagen byggde jag ett, som både geten och jag tyckte, rätt fint staket. Helt oangenämt var det inte heller. På eftermiddagen kom dagofficeren tillbaka och meddelade att arbetsdagen var slut varpå jag tog en öl på Skärmen och gick och la mig.

På söndag morgon kom dagofficeren tillbaka och berättade att idag skulle jag få riva hela staketet varpå straffet var verkställt och allt glömt.

 

Vänliga hälsningar

305 Kruse


 

.

Renström funderar…

.

Jag har försökt att komma in på ett mycket smartare sätt till sidan. Och har misslyckats. Det är helt underbara sidor som ni har lyckats skapa. Det förundrar mig inte. Ni är ju drygt 20 år yngre än jag. Dessutom har ni barn som är minst tjugo år yngre.

Nu skall jag berätta vad som hände när jag ringde supporten häromdagen. Han ville nog inte vara otrevlig, men han sa´: Har du ingen sjuåring i närheten? Detta är både tragiskt och humoristiskt.

 

En berättelse har legat och grott….

Alla skall veta, att jag uppskattar Kurt Lindgren väldigt mycket. Han var en bra kompanichef.  Ungefär 1968. Jag hade vant mig på med veckoprogram från min tid på I 2. Veckan innan fick vi veta vad vi skulle göra. Då kunde man planera, beställa grejer, informera underlydande, med mera. Det var kul. (Man planerade ju även under helgen).

När jag kom till Karlsborg blev det en annan sak. Jag visste ingenting om sättet att planera övningar just där. Det gick i alla fall till så, att Kurt ställde upp kompaniet på kaserngården. Det var en himla massa givakt och avlämning. Därefter fick vi veta vad vi skulle pyssla med under dagen. En pluton skulle ha skolskjutning, en annan skulle ha stridsskjutning på Hammarnäset och en tredje skulle ha något annat. Det var väldigt spännande varje morgon.

Det fanns inte så många fordon tillgängliga på den tiden. Det blev cykel till förrådet. Ammunition, klisterlappar med mera. Övningen planerades cyklandes på vägen ut. Fast nu överdriver jag – det fanns nog en del resurser på Hammarnäset. Men inte ammunition. Det blev nog hyfsade övningar ändå. Alla var entusiaster. Då kan ingenting gå fel.

När jag 1968 i oktober, hade varit på Fallskärmsjägarskolan under två månader blev vi kallade till en Brainstorming. Det var Magnus som bjöd på denna. Den skulle äga rum i Gula Villan intill Heden. Vi befäl skulle få säga precis vad vi tyckte. Det gjorde jag. Vad jag tycker är väl kanske, att “planeringen av utbildningen kunde vara lite bättre. Det skulle vara väldigt bra om vi några dagar innan fick veta vad vi skall göra.”

Följande dag blev jag inkallad till Magnus:” Du var nog lite väl öppenhjärtig igår. Om utbildningen……Men Magnus;” Det känns inte bra. Vi vill veta lite innan om utbildningen – annars blir det inga bra övningar…….Det var ju Brainstorming… Detta var 1968 på hösten. Det blev väldigt bra därefter. Till att börja med fick vi tämligen fria händer att arbeta mot ett mål.

Året efter blev Käck kompanichef. Det var bra.

 

För egen del hade jag en plutonchefsskola på 17 månader. Det är unikt i Sveriges historia. Ingen värnpliktig har legat inne så länge någonsin. Vi lärde i varje känna varandra väldigt väl. (Såhär efteråt är jag förundrad – men det begrep jag inte då – jag önskar, att jag hade tänkt mera på den tiden. Fast jag visste inte att den tiden var unik. Tiden bara gick.

Jag hade i alla fall lyckats att indoktrinera dem. Vi var på en avslutningsresa. Vi besökte Trollhättans Kraftverk och alla turbiner som fanns inne i hallen. Det var en mycket trevlig guide som ledsagade oss. Han var väldig informativ. Slutligen ställde han sin fråga: “Har ni något att fråga om”.

Jag tror det var Björn Fransson som ställde frågan; “Hur spränger man detta på det smartaste sättet?  Alla elever hade gått runt och mätt axlar till turbinerna och mätt med måttstock. Alla visste vad som krävdes. Det var ett antal kilo sprängdeg.

Säkert hade de också räknat ut vilka stegar som behövde användas både in och ut. Mina elever var smarta. Vi hade under hela utbildningen levt i en värld där fienden hade ockuperat vårt land. Det var så vi tänkte. Alla luftlandsättningar skedde “på av fienden ockuperad mark”. Under det året gjorde vi nog trettio luftlandsättningar,

Emellertid blev driftschefen något konfunderad. Hans liv bestod av att hålla allt i drift. Här kommer det ett antal personer, som vill förstöra. Han förstod inte vår idé. “I händelse av att vårt land blev ockuperat”.  Han hade nog svårt för det. Jag förstod senare Driftchefen. Han ville hålla allt i drift. Vi ville förstöra .. , i händelse av att…. Vi levde i andra världar.

Vi har ju inga sådana tankar just nu. Vi lever i en annan värld just nu. I nutiden.

 

För egen del är jag bara sjuttio just nu men jag har fortfarande andan kvar. Om något otrevligt händer, så har jag en del kunskaper som ingen kan ta ifrån mig. Andan – den är viktig.

Nu kommer jag nog inte ihåg vad Magnus sa exakt: Viljan att göra det – modet att göra det – uthålligheten att göra det.  Jag raljerar inte.- Det har ledsagat mig under hela mitt liv.  Jag är säker på att Ni har tänkt rätt mycket på just detta också.

 

Ni har levt era liv efter att vi upplevde Fallskärmsjägarskolan.  Man kan nog inte anklaga Fallskärmsjägarskolan – för att ni har fått ett sämre liv. En del har fått det bättre – andra kanske sämre. Vi har emellertid alla att tacka FJS för att vi fick uppleva denna tid. Det var hårt, härdande och allt möjligt och omöjligt. Men vi fick uppleva det. Det var en massa umbäranden. Det var nog bra det också.  Kanske det har härdat oss. Men vi har överlevt.

 

Bertil Renström, löjtnant/kapten/major

.


.

Lägret…

Curt-Erik och Gert är redan på plats när jag anländer till Lägret. Dammsugning och städning av DC 3:an står på deras program. Visningssäsongen är nära och kärran ska naturligtvis vara så fin som möjligt, så här läggs inga fingrar emellan för att nå ett gott resultat.

Gert ska ha tack för att han sedan hjälpte mig bli av med diverse sopor, som annars kan vara ett aber när man ska transportera sopsäckar på trampcykeln.

.

.

På eftermiddagen kom också övriga stamgäster som Britt, Sam och Rolf till Skärmen. Britt tog sin an en välbehövlig avfrostning av frysen och Sam berättade bland annat om sin blå Triumph, som han köpte 1953 för 3500:- och var dåtidens flottaste motorcykel i Karlsborg. Sam som Karlsborgs Marlon Brando (i filmen The Wild One) är inte svårt att tänka sig.

.

.


Heureka! Norra Skogens okrönte kung, när det gäller att inte beblanda sig med modern elektronik, är på väg att vika ner sig. Televerkets fina ebonittelefoner och postens vackra frimärken kan slänga sig i väggen för nu har han funnit det!

Fanjunkar´n är spekulant på en Ipad. Kravspecifikationen är enkel och klar. Inga knappar och var han än befinner sig så ska ATG-sidan alltid ligga överst, vara tydlig och läsbar. Nya möjligheter väntar…

.

.

Per är opererad och rapporten positiv,

.

Hej Svante!

Jo tack, operationen gick bra och han tar också små promenader i korridoren och benet fungerar med den nya protesen. Troligen kommer han hem på onsdag, men jag tror att det blir en tuff rehabilitering med tanke på att det var en fractur också.

Hälsningar Gunnel

.


.

.

Idag är det fanjunkar´ns månadslunch på Idas Brygga och i kväll ska jag besöka Lägret och glädjas med fallskärmsjägare som just genomfört sin Örnmarsch. Veckorna går, värmen och sommaren tycks äntligen vara här.

.

Skärmen är öppen 13.00 – 21.30 alla fredagar framöver. Välkomna!

.

201 Svante

Lägertelefon 0703-646791

.

.

Curt-Erik och Gert städar i DC 3:an inför säsongen

.