![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2009\/12\/fjs_m601.jpg\" "\\"m\u00e4rket")
<\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n
.<\/span><\/p>\n Victorinox st\u00f6rsta f\u00e4llkniv blev bel\u00f6ningen f\u00f6r en publicerad artikel<\/p><\/div>\n 42 minusgrader<\/strong><\/p>\n Jag tittade upp\u00e5t och s\u00e5g att fallsk\u00e4rmen hade \u00f6ppnat sig ordentligt. Luften k\u00e4ndes isande kall, men utsikten mot de n\u00e4rbel\u00e4gna fj\u00e4llen var fantastisk. Efter landningen samlades gruppen kring skidor och pulka.<\/strong><\/p>\n Under de n\u00e4rmaste timmarnas marsch \u00f6kade vinden och n\u00e4r vi gick \u00f6ver \u00e4lven hade vi stormen \u00f6ver oss. Alla \u00e5tta hade nu en vit och ok\u00e4nslig n\u00e4stipp. P\u00e5 \u00f6stra stranden l\u00e5g ett 15-tal stugor. Vi s\u00f6kte oss dit och fann slutligen l\u00e4 bakom en av stugorna. Termometern vid ytterd\u00f6rren visade 42 minusgrader. Trots att klockan var ett p\u00e5 natten lyste det i ett f\u00f6nster. Vi kikade in och s\u00e5g en ung kvinna som satt och v\u00e4vde. Efter en del tvekan sl\u00e4ppte hon in oss. N\u00e4r h\u00e4nder, f\u00f6tter och n\u00e4sor \u00e5terf\u00e5tt normal f\u00e4rg och magarna f\u00e5tt mackor och kaffe, fortsatte vi marschen i ov\u00e4dret.<\/strong><\/p>\n I gryningen skulle vi vara p\u00e5 en best\u00e4md plats f\u00f6r att spana p\u00e5 ”den lede fi”. Genom att vi r\u00f6rde oss i skogslandskapet d\u00e4mpades vinden, men kylan var genomtr\u00e4ngande.<\/strong><\/p>\n Benny och jag drog pulkan med bl.a. t\u00e4lt och kamin. De andra sex sp\u00e5rade. Samtliga hade tunga ryggs\u00e4ckar med mat, kl\u00e4der, duns\u00e4ck och renskinn. D\u00e5 pulkan var tung kom Benny och jag p\u00e5 efter- k\u00e4lken. Pl\u00f6tsligt h\u00f6rde vi r\u00f6ster i vindriktningen. Vi stannade och strax d\u00f6k v\u00e5ra kamrater upp i dunklet. Dom hade g\u00e5tt i en cirkel.<\/strong><\/p>\n Till Bennys och min fasa uppt\u00e4ckte vi att kylan hade gjort v\u00e5ra kompisar helt apatiska. De var helt of\u00f6rm\u00f6gna att fatta egna beslut. Benny och jag hade troligen klarat oss pga slitet med pulkan.<\/strong><\/p>\n Men skrik och svordomar, slag och sparkar fick vi dom andra att st\u00e5 p\u00e5 f\u00f6tter och hj\u00e4lpa oss att gr\u00e4va en grop i sn\u00f6n f\u00f6r t\u00e4ltet. Till slut stod t\u00e4ltet p\u00e5 plats.<\/strong><\/p>\n Jag h\u00e4mtade en torrtall, som jag sett ett hundratal meter tidigare. Under tiden la Benny ut renskinn och duns\u00e4ckar i t\u00e4ltet och f\u00f6ste in kompisarna. Kaminen b\u00f6rjade sprida v\u00e4rme i t\u00e4ltet och vi lagade mat p\u00e5 j\u00e4gark\u00f6ken. N\u00e5gra av v\u00e5ra kamrater kunde \u00e4ta sj\u00e4lva, men de \u00f6vriga var vi tvungna att mata. Under tiden som Benny och jag h\u00f6ll varandra vakna och var eldvakter, sov de \u00f6vriga i sina duns\u00e4ckar.<\/strong><\/p>\n Sent p\u00e5 eftermiddagen vaknade de. Det visade sig d\u00e5 att ingen av dom kom ih\u00e5g n\u00e5got efter bes\u00f6ket hos v\u00e4verskan.<\/strong><\/p>\n \/136 Torkel<\/strong><\/p>\n .<\/p><\/blockquote>\n .<\/span><\/p>\n <\/p>\n Stetter.<\/p>\n En liten kul grej var ju n\u00e4r vi var ute p\u00e5 marsch i terr\u00e4ngl\u00e5dan med plutonen. Speciellt om det var m\u00f6rkt. Det handlar om v\u00e5r v\u00e4n Stetter som var en bra boxare men saknade b\u00e5de viss koordination och m\u00f6rkerseende. Varje g\u00e5ng vi passerade ett dike eller en b\u00e4ck s\u00e5 h\u00f6rdes ett plums och genast s\u00e5 kom kommentaren ”dra upp Stetter!\u201d Han hade en otrolig f\u00f6rm\u00e5ga att alltid missa avstampet eller andra sidan och ramlade ner i b\u00e4ckarna.<\/p>\n Rolf Bj\u00f6rklund<\/p>\n .<\/span><\/p><\/blockquote>\n .<\/span><\/p>\n Minering.<\/p>\n Vi skulle l\u00e4ra oss att gr\u00e4va ner och d\u00f6lja personminor. En s\u00e5dan d\u00e4r man skall undvika att trampa p\u00e5. Vi h\u00f6ll till p\u00e5 Van\u00e4s udde och det var torrt och besv\u00e4rligt att f\u00e5 ner minan i jorden. Instrukt\u00f6ren var ett yngre bef\u00e4l som vi aldrig haft tidigare. Han var ganska \u201dmilit\u00e4risk\u201d. Vi jobbade parvis och jag tror att jag jobbade med Jansson eller Lindkvist. V\u00e5r mina var tydligen inte dold till bel\u00e5tenhet f\u00f6r instrukt\u00f6ren fokuserade blicken p\u00e5 v\u00e5r mina redan p\u00e5 fem meters h\u00e5ll. Med en k\u00e4pp i handen n\u00e4rmade han sig med raska steg samtidigt som han yttrade n\u00e5gra v\u00e4l valda (otryckbara) ord om kvalit\u00e9n p\u00e5 v\u00e5rt arbete. Med hj\u00e4lp av pinnen\u00a0 krafsade han upp minan. Det var bara att g\u00f6ra om. Molokna (kr\u00e4nkta?) och revanschsugna t\u00e4nkte vi att \u201dnu skall vi ge igen\u201d.<\/p>\n N\u00e4sta mina dolde vi s\u00e5 att den var om\u00f6jlig att uppt\u00e4cka. Samtidigt gjorde vi p\u00e5 ett stegs avst\u00e5nd bortanf\u00f6r minan lite m\u00e4rken p\u00e5 stigen s\u00e5 att det s\u00e5g ut som att en d\u00e5ligt dold mina fanns d\u00e4r. Vid inspektionen upprepades samma sak som tidigare. Vi s\u00e5g att instrukt\u00f6ren fokuserade p\u00e5 v\u00e5r l\u00e5tsasmina. Med raska steg n\u00e4rmade han sig och han str\u00e4ckte k\u00e4ppen mot l\u00e5tsasminan och sade n\u00e5got i stil med \u201ddet syns f\u00f6r i helskotta p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll var den \u00e4r\u201d. D\u00e5 h\u00f6rdes ett klick n\u00e4r han satte foten p\u00e5 v\u00e5r mina. Han stannade upp och sade: \u201ddet var bra gjort\u201d. Hans kommentar \u00e4ndrade definitivt v\u00e5r bed\u00f6mning av honom och hela \u00f6vningen upplevde vi som lyckad. Jag tror inte heller att vi tog n\u00e5gon skada av det intr\u00e4ffade.<\/p>\n 202 Telinius<\/p>\n .<\/span><\/p><\/blockquote>\n .<\/span><\/p>\n Karlsborg h\u00f6sten 1970.<\/strong><\/p>\n \u201dSkydd!\u201d F\u00e4nriken beh\u00f6vde inte skrika, f\u00f6r att vi \u00f6gonblicket efter skulle ligga klistrade vid den morgonfuktiga marken, med AK4:an i ett fast handgrepp. Framf\u00f6r gruppen av blivande fallsk\u00e4rmsj\u00e4gare v\u00e4xte ett gr\u00f6nt hav av n\u00e4sslor.<\/strong><\/p>\n \u201d\u00c5lning medelst haaaaaaaaaaasning. F-m\u00e5t!\u201d, l\u00e4t n\u00e4sta order. Det hade r\u00e4ckt med ett viskande \u201dNu\u201d, och vi hade \u00e4nd\u00e5 p\u00e5b\u00f6rjat \u00e5landet in bland n\u00e4sslorna. H\u00e4nder och ansikten sved n\u00e4r vi, \u00e5tta grabbar i andra pluton – andra grupp, utf\u00f6rde v\u00e5ra liggande piruetter utanf\u00f6r f\u00f6rl\u00e4ggningen. Marken m\u00e5ste ha varit ovanligt rikt kv\u00e4veg\u00f6dslad, f\u00f6r minnet s\u00e4ger mig att s\u00e5 mycket n\u00e4sslor har aldrig v\u00e4xt p\u00e5 en s\u00e5 liten yta, varken f\u00f6rr eller senare. Jag vet inte hur l\u00e4nge vi h\u00f6ll p\u00e5 men n\u00e4r vi stod uppst\u00e4llda inf\u00f6r n\u00e4sta \u00f6vning, var det inte m\u00e5nga n\u00e4sslor som vajade i vinden.<\/strong><\/p>\n Under resten av dagen p\u00e5gick soldatutbildningen som vanligt och jag tror inte att n\u00e5gon av kamraterna kommenterade morgonens sp\u00e4kande sj\u00e4lvkontroll. F\u00f6rst vid tj\u00e4nstens slut, i duschen, v\u00e4rderades det vi hade varit med om. Samtidigt som vi kollektivt f\u00f6rbannade den unge f\u00e4nriken fanns ocks\u00e5 en m\u00e4rklig uppskattning \u00f6ver att han utsett just oss f\u00f6r pr\u00f6vningen. Det fanns ocks\u00e5 en nedl\u00e5tande attityd mot n\u00e5gra kamrater som inte uppvisade samma intensivt r\u00f6da och uppsv\u00e4llda h\u00e4nder och ansikten som vi andra kunde stoltsera med.<\/strong><\/p>\n \/212 Bertil<\/strong><\/p>\n <\/p><\/blockquote>\n .<\/span><\/p>\n 304:<\/strong><\/p>\n Jor\u00e5 Sundstr\u00f6m (115) H\u00e5kan om jag inte missminner mig, hette sjukv\u00e5rdaren vi hade i v\u00e5r grupp. Sista natten innan \u00e5terf\u00e4rd tog \u2028han av sig pj\u00e4xorna och blottade tv\u00e5 enorma skavs\u00e5r p\u00e5 stort\u00e5lederna. Efter egenv\u00e5rd, misst\u00e4nker jag, s\u00e5 svullnade t\u00e5r och \u2028f\u00f6tter upp och sedan var det k\u00f6rt. Pj\u00e4xorna var nog mjuka f\u00f6r det var dom hade han i sovs\u00e4cken. Vi drog honom i en pulka \u2028till Nikkaluokta. Bl.a hade vi en utf\u00f6rsl\u00f6pa genom l\u00e5g undervegetation ner mot sj\u00f6systemet. Vid toppen av backen funderade vi p\u00e5 \u2028om det b\u00e4sta inte hade varit att bara sl\u00e4ppa ekipaget (kanske var det n\u00e5gon som tyckte det f\u00f6r att det var l\u00e4ttaste s\u00e4ttet att komma \u2028\u00f6ver alla stark\u00f6l han hade sl\u00e4pat med sig hela tiden, alla var med hem). Tung pulka nerf\u00f6r var ingen dr\u00f6msituation. Lindberg var \u2028skid\u00e5kare s\u00e5 jag tror han l\u00f6ste det.\u2028\u2028Sundstr\u00f6m \u00e4r p\u00e5 apoteket i Katrineholm och bor visst i Kungs\u00f6r. Jag pratade med honom innan tr\u00e4ffen f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. Jag har en del kort som inte \u00e4r publicerade p\u00e5 hemsidan. Han finns med p\u00e5 en del av dom.<\/em><\/strong><\/p>\n Aprop\u00e5 kort s\u00e5 har Krejci massor av den varan……………………<\/em><\/strong><\/p>\n En annan sak som h\u00e4nde samma dag kanske du kommer ih\u00e5g. N\u00e4r vi skulle p\u00e5b\u00f6rja \u2028f\u00e4rden ner till Nikkaluokta och alla stod uppst\u00e4llda var det n\u00e5gon som kom p\u00e5 att en \u2028grupp saknades. Till slut s\u00e5 v\u00e4cktes de sovande och ut ur bivacken kom Tore \u00d6berg\u2028 fullst\u00e4ndigt skogstokig. Han hade en h\u00e4rlig norrl\u00e4ndsk dialekt och med kraftig st\u00e4mma\u2028 sipprade det ut svordomar och andra invektiv. Den som hade ansvar f\u00f6r vakten\/v\u00e4ckningen\u2028 hade visst missat en grupp. Bef\u00e4len f\u00f6rs\u00f6kte tysta honom men det hj\u00e4lpte inte v\u00e4rst….<\/em><\/strong><\/p>\n Det var d\u00e5 vi stod med Sundstr\u00f6m i pulkan……………..jag funderade p\u00e5 vilken pulka det kan \u2028ha varit. Varken t\u00e4lt eller kamin hade vi med oss s\u00e5vitt jag kommer ih\u00e5g……n\u00e5gon annan \u2028kanske kommer ih\u00e5g. Vi hade ju med oss pulkorna upp i Tarfaladalen vill jag minnas, vad \u2028det nu skulle vara bra f\u00f6r. Eftersom Sundstr\u00f6m l\u00e5g i pulkan m\u00e5ste vi tagit bort annat och jag \u2028tror inte att vi fick sl\u00e4nga n\u00e5t – mystik.<\/em><\/strong><\/p>\n \u2022<\/em><\/strong><\/p>\n 201:<\/strong><\/p>\n Sj\u00e4lv kommer jag ih\u00e5g att det tj\u00f6tades lite men att det var \u00d6berg hade jag totalt gl\u00f6mt bort. Du v\u00e4cker ocks\u00e5 vissa andra minnen som jag kommer ih\u00e5g fr\u00e5n fj\u00e4llmarschen….<\/strong><\/p>\n V\u00e5r bivack, i h\u00e4nget inte s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n Kebnekaise fj\u00e4llstation, bestod av tv\u00e5 rum i etage. Om jag inte minns fel s\u00e5 \u00f6vernattade vi i den flera n\u00e4tter och d\u00e4rf\u00f6r la vi ner gott om tid n\u00e4r den byggdes. En detalj som jag kommer ih\u00e5g \u00e4r att vi anv\u00e4nde min Astronfilt som golv men v\u00e4nde den blanka sidan ned\u00e5t vilket innebar att effekten av den goa golvv\u00e4rmen uteblev. Men gott sov vi och fr\u00f6s gjorde vi inte.<\/strong><\/p>\n Dagen n\u00e4r vi skulle upp p\u00e5 toppen s\u00e5 fick vi en ofrivillig sovmorgon eftersom Linkan(208) inte hittade ing\u00e5ngen till v\u00e5r bivack och d\u00e4rf\u00f6r inte lyckades v\u00e4cka oss (att det var Linkan p\u00e5minde han oss om vid v\u00e5r tr\u00e4ff 2008). Sura som \u00e4ttika var vi men om det gormades kommer jag inte ih\u00e5g. Att bestiga Kebnekaise utan en stadig frukost \u00e4r naturligtvis inget att rekommendera.\u00a0Lite russin och n\u00f6tter gav oss dock energi under uppfarten och n\u00e4r 308 Christer gav sin f\u00f6revisning i tarmt\u00f6mning p\u00e5 2000 m h\u00f6jd i full sn\u00f6storm, s\u00e5 st\u00e4rkte det oss v\u00e4sentligt eftersom vi trodde att andra var \u00e4nnu tr\u00f6ttare och p\u00e5 v\u00e4g att flippa ur. K\u00e4nslan att st\u00e5 p\u00e5 kammen i sn\u00f6bl\u00e5sten och befinna sig p\u00e5 Sveriges h\u00f6gsta punkt samtidigt som vi f\u00e5r den h\u00e4nf\u00f6rande utsikten verbalt beskriven m\u00e5ste v\u00e4l uttryckas med ord som surrealistisk.<\/strong><\/p>\n N\u00e4r vi skulle l\u00e4mna v\u00e5r stora fina moder-bivack f\u00f6r det du kallar en ”snurr” n\u00e5gra dagar s\u00e5 gjordes det pl\u00f6tsligt ett st\u00f6rre antal avhopp som p\u00e5 grund av diverse skador skulle \u00e5terv\u00e4nda till Nikkaluokta f\u00f6r vidare transport till Kiruna. Den synen blev mig \u00f6verm\u00e4ktig. Berget var ju redan besegrat. Att se sjukg\u00e4nget l\u00e4mna oss och veta att de snart skulle kunna ta sig en dusch och d\u00e4refter krypa ner mellan lakanen i v\u00e5r \u00e4lskade f\u00f6rl\u00e4ggningen fick mig att k\u00e4nna en obeskrivlig sm\u00e4rta i ena h\u00e4len. Snabbt skidade jag fram till plutonchefen och beskrev mitt tillst\u00e5nd. Harry visade dock inga av sina mjukare sidor utan efter konsultation med sjukv\u00e5rdare fick jag \u00e5terv\u00e4nda med l\u00e5g svansf\u00f6ring f\u00f6r att \u00e5ter st\u00e4lla in mig i ledet. Glada tillrop \u00a0fr\u00e5n mina goa gruppkamrater som visade sin uppskattning av mitt tilltag genom att ge mig dubbla skift p\u00e5 pulkan. Som du vet, att \u00e4gna n\u00e5gon l\u00e4ngre tid \u00e5t sj\u00e4lv\u00f6mkan l\u00f6nade sig s\u00e4llan, s\u00e5 h\u00e4r g\u00e4llde det att snarast falla in i arbetet. Jag hade dock gjort ett f\u00f6rs\u00f6k och om mina sk\u00e5despelartalanger var d\u00e5liga d\u00e5 s\u00e5 utvecklades de tydligen med \u00e5ldern eftersom Jan-Erik och Conny erbj\u00f6d mig statist-jobbet som gerillaledare i Cold Skills ensemble.<\/strong><\/p>\n .<\/span><\/strong><\/p>\n Kul att Du tyckte om min ide\u00b4. Vi \u00e4r ju i utd\u00f6ende, vi som var med p\u00e5 den riktiga tiden. Att bli v\u00e4rnpliktig p\u00e5 Fallsk\u00e4rmsj\u00e4garskolan var om\u00f6jligt. Fast en del blev v\u00e4rnpliktiga \u00e4nd\u00e5. Att bli bef\u00e4l var n\u00e4stan lika om\u00f6jligt. M\u00e5nga av oss hade genomg\u00e5tt Karlberg, f\u00e5tt utbildning och hoppat fallsk\u00e4rm. D\u00e4refter s\u00f6kte n\u00e5gra av oss till kurs A-31. Det var en kurs p\u00e5 jag tror sex veckor. D\u00e5 var det lite umb\u00e4randen ocks\u00e5. Och hallen och fallsk\u00e4rmshoppning.<\/strong><\/p>\n D\u00e4refter blev jag tillfr\u00e5gad av Magnus… men det kan jag ta senare.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n Jag vill ber\u00e4tta om en traumatisk upplevelse. Det skulle vara s\u00e5 himla roligt att f\u00e5 veta hur andra upplevde det. Vi var p\u00e5 fj\u00e4llmarsch. (Kanske 1970-1971). Det var ju ovanligt att vi bodde inomhus. Det var sn\u00f6grottor som g\u00e4llde. Vi var p\u00e5 v\u00e4g i Tarfaladalen ner till Nikkaluokta. Klockan blev mycket. Vi var tr\u00f6tta. K\u00e4ck var kompanichef. Han beslutade att vi skulle gr\u00e4va ner oss. Problemet var att det fanns ingen eller mycket lite sn\u00f6. Inte en enda person var bekymrad. Vi var alla v\u00e4ldigt tr\u00f6tta. Det beordrades mat. Det fanns inget b\u00e4ttre \u00e4n \u00e4rtsoppa som hade ”b\u00e4st f\u00f6re datum” fr\u00e5n krigsslutet. (1945 fast nu \u00f6verdriver jag. Vi hade ju v\u00e4ldigt god frystorkat ocks\u00e5). Vi gr\u00e4vde i den lilla sn\u00f6 som fanns. La skidorna ovanp\u00e5 den lilla gropen. \u00d6ste sn\u00f6 \u00f6ver. Kr\u00f6p in. St\u00e4ngde d\u00f6rren. In i sovs\u00e4ckarna och sov v\u00e4ldigt gott. Vi begrep inte hur illa ute vi var. Det g\u00e5r v\u00e4l an om det finns en massa sn\u00f6. Men det fanns n\u00e4stan ingen sn\u00f6. Den hade bl\u00e5st n\u00e5gon annanstans. Vi var v\u00e4ldigt illa ute. Jag ins\u00e5g n\u00e5gra \u00e5r senare att det var illa. Men vi var ju tr\u00e4nade.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n Vi kom upp till Kiruna alldeles efter trettondagen 1970. P\u00e5 n\u00e5got vis m\u00e5ste det ha varit tidigt p\u00e5 morgonen. (Annars st\u00e4mmer inte min historia). Alldeles innan vi hade installerat oss sa\u00b4 Magnus till mig: Nu skall du hitta en v\u00e4ldigt djup sn\u00f6driva h\u00e4r i n\u00e4rheten. D\u00e4r skall Fallsk\u00e4rmskompaniet \u00f6vernatta i natt. Vi hade \u00e4nnu inte b\u00e4ddat s\u00e4ngarna.\u00a0Ja, major. Jag letade efter de djupaste sn\u00f6drivorna med min sn\u00f6sond en bit upp p\u00e5 berget. Det var v\u00e4ldigt lite sn\u00f6 p\u00e5 ytligt berg. Jag rapporterade snabbt till Magnus, det finns ingen sn\u00f6. Magnus tog p\u00e5 sina skidor och s\u00e5 \u00e5kte vi.\u00a0Magnus hade v\u00e4ldigt ont i sin ena h\u00f6ft. Jag visste det. Dessutom s\u00e5g jag det. F\u00f6r att inte dessavuera honom sa\u00b4 jag: Magnus, jag \u00e4r tr\u00f6tt. Kan vi inte vila? Han hade v\u00e4ldigt ont i sin ena h\u00f6ftled, men ville inte erk\u00e4nna det. F\u00f6r egen del var jag inte det minsta tr\u00f6tt. Magnus fortsatte och hittade sn\u00f6 i n\u00e5gra rej\u00e4la bergsskrevor. D\u00e4r \u00f6vernattade Fall-sk\u00e4rmsj\u00e4garkompaniet sent under sitt f\u00f6rsta dygn i Kiruna.\u00a0(Fast jag kan ha fel – det kan ha varit dag 2. Jag begrep, att det var en slags strid mellan C J\u00e4garskolan och Magnus.)<\/strong><\/p>\n Vi skulle minsann visa att vi kunde.<\/strong><\/p>\n Vi kr\u00f6p f\u00f6rbi posterna i ett dike i trakten av Sollefte\u00e5 under flera timmar. Jag gick in till bataljonschefen i t\u00e4ltet. Jag sa\u00b4: ”L\u00f6jtnant Renstr\u00f6m anm\u00e4ler sig….. T\u00e4ltet \u00e4r omringat av 20 Fallsk\u00e4rmsj\u00e4gare. Skall vi \u00f6ppna eld….?”. Det blev ingen eldgivning, men det blev ju\u00a0en oerh\u00f6rd framg\u00e5ng.<\/strong><\/p>\n En annan g\u00e5ng blev vi luftlandsatta ovanf\u00f6r Sk\u00f6vde, fr\u00e5n en Herkules. Det var kolsvart natt. Pl\u00f6tsligt trampade jag i en halvmeter sn\u00f6, tre hundra meter upp i luften. Jag hade hamnat p\u00e5 en annan hoppares kalott. D\u00e5 tog jag n\u00e5gra snabb steg f\u00f6r att komma av. Det lyckades. Jag fick landa sj\u00e4lv. Annars hade ju den fallsk\u00e4rmen\u00a0tagit all luft fr\u00e5n min fallsk\u00e4rm. D\u00e5 hade det inte g\u00e5tt s\u00e5 bra.<\/strong><\/p>\n <\/p>\n Jag vill ber\u00e4tta om en traumatisk upplevelse. Det skulle vara s\u00e5 himla roligt att f\u00e5 veta hur andra upplevde det. Vi var p\u00e5 fj\u00e4llmarsch. (Kanske 1970-1971). Det var ju ovanligt att vi bodde inomhus. Det var sn\u00f6grottor som g\u00e4llde. Vi var p\u00e5 v\u00e4g i Tarfaladalen ner till Nikkaluokta. Klockan blev mycket. Vi var tr\u00f6tta. K\u00e4ck var kompanichef. Han beslutade att vi skulle gr\u00e4va ner oss. Problemet var att det fanns ingen eller mycket lite sn\u00f6.\u00a0Inte en enda person var bekymrad. Vi var alla v\u00e4ldigt tr\u00f6tta. Det beordrades mat. Det fanns inget b\u00e4ttre \u00e4n \u00e4rtsoppa som hade ”b\u00e4st f\u00f6re datum” fr\u00e5n krigsslutet. (1945 fast nu \u00f6verdriver jag. Vi hade ju v\u00e4ldigt god frystorkat ocks\u00e5).\u00a0Vi gr\u00e4vde i den lilla sn\u00f6 som fanns. La skidorna ovanp\u00e5 den lilla gropen. \u00d6ste sn\u00f6 \u00f6ver. Kr\u00f6p in. St\u00e4ngde d\u00f6rren. In i sovs\u00e4ckarna och sov v\u00e4ldigt gott.\u00a0Vi begrep inte hur illa ute vi var. Det g\u00e5r v\u00e4l an om det finns en massa sn\u00f6. Men det fanns n\u00e4stan ingen sn\u00f6. Den hade bl\u00e5st n\u00e5gon annanstans. Vi var v\u00e4ldigt illa ute. Jag ins\u00e5g n\u00e5gra \u00e5r senare att det var illa. Men vi var ju tr\u00e4nade.<\/strong><\/p>\n Vi kom upp till Kiruna alldeles efter trettondagen 1970. P\u00e5 n\u00e5got vis m\u00e5ste det ha varit tidigt p\u00e5 morgonen. (Annars st\u00e4mmer inte min historia). Alldeles innan vi hade installerat oss sa\u00b4 Magnus till mig: Nu skall du hitta en v\u00e4ldigt djup sn\u00f6driva h\u00e4r i n\u00e4rheten. D\u00e4r skall Fallsk\u00e4rmskompaniet \u00f6vernatta i natt. Vi hade \u00e4nnu inte b\u00e4ddat s\u00e4ngarna. <\/strong>Ja, major. Jag letade efter de djupaste sn\u00f6drivorna med min sn\u00f6sond en bit upp p\u00e5 berget. Det var v\u00e4ldigt lite sn\u00f6 p\u00e5 ytligt berg. Jag rapporterade snabbt till Magnus, det finns ingen sn\u00f6. Magnus tog p\u00e5 sina skidor och s\u00e5 \u00e5kte vi. <\/strong>Magnus hade v\u00e4ldigt ont i sin ena h\u00f6ft. Jag visste det. Dessutom s\u00e5g jag det. F\u00f6r att inte dessavuera honom sa\u00b4 jag: Magnus, jag \u00e4r tr\u00f6tt. Kan vi inte vila? Han hade v\u00e4ldigt ont i sin ena h\u00f6ftled, men ville inte erk\u00e4nna det. F\u00f6r egen del var jag inte det minsta tr\u00f6tt. Magnus fortsatte och hittade sn\u00f6 i n\u00e5gra rej\u00e4la bergsskrevor. \u00a0D\u00e4r \u00f6vernattade Fall-sk\u00e4rmsj\u00e4garkompaniet sent under sitt f\u00f6rsta dygn i Kiruna. <\/strong>(Fast jag kan ha fel – det kan ha varit dag 2. Jag begrep, att det var en slags strid mellan C J\u00e4garskolan och Magnus.) <\/strong>Vi skulle minsann visa att vi kunde.<\/strong><\/p>\n .<\/span><\/strong><\/p><\/blockquote>\n Under grundutbildningen med v\u00e5ra pl\u00e5goandar (Furirerna) kom jag p\u00e5 kollisionskurs med Furir X, inga namn, personkemin var inte den b\u00e4sta kan man v\u00e4l s\u00e4ga. Han tog varje m\u00f6jlighet att tracka mig vilket till slut var n\u00e4ra att kulminera i ett v\u00e5ldsamt slut f\u00f6r Furiren, men tack vare mina gruppmedlemmar slutade det v\u00e4l. Man j\u00e4vlas inte med en Raggare fr\u00e5n J\u00f6nk\u00f6ping ostraffat s\u00e5 h\u00e4mnden kom till slut! Vid tiden n\u00e4r Furirerna skulle mucka och det var dags f\u00f6r inl\u00e4mningsv\u00e5rd, f\u00f6rsvann Furir X bajonett sp\u00e5rl\u00f6st, den r\u00e5kade f\u00f6rsvinna under bordet i vapenv\u00e5rdsrummet fastkilad under l\u00e5ng tid och gl\u00f6mdes sedan bort, f\u00f6rmodligen d\u00f6k den upp n\u00e4r rivningen av baracken genomf\u00f6rdes! S\u00e5 alla vet ju hur trevligt det var att f\u00f6rlustanm\u00e4la ett vapen och f\u00f6rhoppningsvis var s\u00e5 fallet denna g\u00e5ng. \/302\/<\/strong><\/p><\/blockquote>\n Vid en f\u00f6rflyttning p\u00e5 skidor under bef\u00e4l av v\u00e5r\u00a0genuine skogs- och fj\u00e4llman \u00f6fu Bengt Kuoppala fick vi pl\u00f6tsligt se en grann vit hare en bra bit framf\u00f6r oss\u00a0i sn\u00f6n. Haren satt blick stilla och gjorde sig osynlig. D\u00e5\u00a0ber\u00e4ttade Bengt Kuoppala, inf\u00f6r facinerade \u00e5h\u00f6rare,\u00a0trixet med hur man enkelt och tyst f\u00e5r den fina haren i stekpannan och stillar sin hunger. B\u00f6rja med att g\u00e5 i en vid cirkel runt haren. Cirkeln minskas f\u00f6r varje varv och man n\u00e4rmar sig nu l\u00e5ngsamt den stillasittande och distraherade haren. Stannar man still s\u00e5 sticker den direkt men r\u00f6r man sig stillsamt hela tiden kommer man s\u00e5 sm\u00e5ningom tillr\u00e4ckligt n\u00e4ra f\u00f6r att med en snabb r\u00f6relse greppa den i \u00f6ronen. ”L\u00e4tt som en pl\u00e4tt” och faktiskt riktigt\u00a0trov\u00e4rdigt i motsats till det man tidigare blivit l\u00e4rd\u00a0om att ”str\u00f6 salt p\u00e5 stj\u00e4rten p\u00e5 sm\u00e5f\u00e5glarna s\u00e5 blir dom\u00a0tama”.<\/strong><\/p>\n Eftersom\u00a0major\u00b4n vid en tidigare \u00f6vning, j\u00e4garveckan tror jag, \u00f6verraskande hade sl\u00e4ngt till oss en iskall\u00a0h\u00f6na s\u00e5 beh\u00e4rskade vi ju redan konsten att ta tillvara p\u00e5 f\u00e5ngat sm\u00e5vilt.<\/strong> eller<\/strong><\/p>\n \u201dKl\u00e4mmer man med aptert\u00e5ngen p\u00e5 fel s\u00e4tt kan det sluta illa\u201d<\/strong><\/p>\n Efter sedvanligt noggrann genomg\u00e5ng var det dags f\u00f6r det f\u00f6rsta praktiska passet med spr\u00e4ngmedel. Av s\u00e4kerhetssk\u00e4l, antar jag, s\u00e5 var vi uppe p\u00e5 Flugebyn. Vi h\u00f6ll till i utkanten av f\u00e4ltet och d\u00e4r v\u00e4xte en hel del bj\u00f6rksly och sm\u00e5granar. Efter aptering med t\u00e4ndhatt och en liten bit krutstubin skulle vi placera v\u00e5ra laddningar p\u00e5 marken och p\u00e5 kommando t\u00e4nda p\u00e5 stubintr\u00e5den och \u00e5tersamlas. Det f\u00f6rtydligades att laddningen skulle l\u00e4ggas direk p\u00e5 marken.<\/strong><\/p>\n Alla ins\u00e5g att en s\u00e5dan h\u00e4r \u00f6vning g\u00e5r ju att g\u00f6ra mycket intressantare.<\/strong><\/p>\n N\u00e4r den f\u00f6rsta laddningen detonerade fl\u00f6g en mindre julgran, som en rymdraket, upp i luften. <\/strong>D\u00e4refter kom en kaskad av buskar flygande upp i luften allt medan alla barnen stor\u00f6gt beundrade sitt m\u00e4sterverk. Efter\u00e5t kunde vi n\u00f6jda konstatera att alla laddningarna hade fungerat precis som de skulle. En bra \u00f6vning.<\/strong><\/p>\n 202 Telinius<\/strong><\/p>\n \/320\/<\/strong><\/p><\/blockquote>\n Mynttelefoner Ang. mynttelefoner; det st\u00e4mmer, man stoppade i en krona, lyfte luren, slog tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 klykan och sen var det fritt bl\u00e5s att prata s\u00e5 l\u00e4nge man ville \u2013 dessutom fick man tillbaka kronan n\u00e4r man slutade. Dr\u00f6mmen f\u00f6r en sm\u00e5l\u00e4nning! 306 Sj\u00f6berg<\/strong><\/p>\n Det var en p\u00e5 3:e som hade jobbat p\u00e5 televerket och kunde blockera magneterna i automaten genom att mata in mynten p\u00e5 visst s\u00e4tt. <\/p>\n Fyrtiosju grader kallt<\/strong><\/p>\n I hela mitt liv har jag vidh\u00e5llit f\u00f6r mina barn, och andra som sn\u00e4llt lyssnat, att en riktigt kall natt i Kiruna <\/strong>hade vi <\/strong>47 grader kallt\u00a0\u00f6ver en myr. Nattl\u00e4gret p\u00e5 en skogsh\u00f6jd i n\u00e4rheten var f\u00f6rh\u00e5llandevis milt med bara -35 grader.<\/strong><\/p>\n Temperaturen, n\u00e5gonstans i Norrland, snuddade d\u00e5 vid det svenska k\u00f6ldrekordet p\u00e5 ca-51 grader. Vouggatj\u00e5lme, <\/strong>Nikkaluokta, Kiruna? <\/strong><\/p>\n F\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 lite mer fakta om detta via kontakt med SMHI i Norrk\u00f6ping. Dessv\u00e4rre hade man inte <\/strong>n\u00e5gra s\u00e5dana temperaturer noterade januari-mars 1971 i Kiruna, och ville jag att man skulle kolla alla <\/strong>v\u00e4derstationer i n\u00e4rheten fick det ske mot betalning. Jag tackade nej och fr\u00e5gan \u00e4r fortfarande\u2026 Hur kallt var det <\/strong>egentligen den natten? Visar det sig vara en skr\u00f6na s\u00e5 har jag i alla fall ber\u00e4ttat den med \u00e4kta inlevelse, det <\/strong>lovar jag. <\/strong>\/201\/<\/strong><\/p>\n Minus 47 \u00e4r vad \u00e4ven jag kommer ih\u00e5g. Minns att det stod en sjukv\u00e5rdare vid skogskanten och lyste alla i ansiktet med en ficklampa f\u00f6r att tala om var vi hade vita fl\u00e4ckar. <\/strong>\/233\/<\/strong><\/span><\/p>\n Jag har alltid ber\u00e4ttat f\u00f6r alla som vill h\u00f6ra att det var \u00a0minus 46 grader \u2013 och n\u00e4r jag bet\u00e4nker hur liten pitten va\u2019 den natten s\u00e5 var det s\u00e4kert minus 47 ocks\u00e5. <\/strong>\/306\/<\/strong><\/span><\/p>\n Bengt Kuoppala<\/strong><\/p>\n \u00c4r det n\u00e5gon av de gamla bef\u00e4len jag minns med v\u00e4rme \u00e4r det Bengt Kuoppala. Han har i <\/strong>snart 40 \u00e5r fl\u00e5sat mig i nacken p\u00e5 l\u00f6porna runt Halmstad med de kloka orden ” N\u00e4r du tror att du \u00e4r slut, har du 70 <\/strong>% kvar att ge”. \/212\/<\/strong><\/p><\/blockquote>\n Gasmasks\u00f6vning<\/span><\/strong><\/p>\n Gasmasks\u00f6vning med kalksanering kan man v\u00e4l n\u00e4rmast beskriva som en -N\u00e4ra D\u00f6den Upplevelse-. En stor grov spruta, som vi sj\u00e4lvutl\u00f6ste i l\u00e5ret,\u00a0med h\u00e4ftig\u00a0sm\u00e4rta. <\/strong>N\u00e4r vi sen, under massage av det onda st\u00e4llet,\u00a0\u00a0drog ut den grova n\u00e5len visade det sig att n\u00e5len saknades. Mental h\u00e4rdsm\u00e4lta och dj\u00e4vligt lurad.<\/strong><\/span><\/p>\n Faan vilken dag! \u00d6sterbloms sands\u00e4ckar<\/strong><\/p>\n \u00c4r det n\u00e5gon som kommer ih\u00e5g \u00d6sterbloms sands\u00e4ckar? Jag gick lite i fj\u00e4llen efter lumpen och hela packningen f\u00f6r tv\u00e5 veckor i t\u00e4lt utan m\u00f6jlighet att k\u00f6pa mat v\u00e4gde <\/strong>n\u00e5got kilo mera \u00e4n \u00d6sterbloms sands\u00e4ck. S\u00e5 \u00e4r det ju ofta med milit\u00e4rer. Det \u00e4r inte f\u00e4ltm\u00e4ssighet som r\u00e4knas utan <\/strong>att man \u00e4r h\u00e5rd. De har s\u00e4kert r\u00e4tt. \/148\/<\/strong><\/p><\/blockquote>\n ”sport 60”<\/span><\/strong><\/p>\n N\u00e4r vi var i Narvik tittade v\u00e5r v\u00e4n 316\u00a0alltf\u00f6r djupt i en flaska ”sport 60” s\u00e5 undertecknat fick hj\u00e4lpa honom av t\u00e5get och genom lite kringelkrokar runt stationen i Kiruna och f\u00f6rbi bef\u00e4len in bakv\u00e4gen i en buss s\u00e5 l\u00f6stes det hela. Han var r\u00e4tt hj\u00e4lpl\u00f6s om man s\u00e4ger s\u00e5. Det var han inte normalt, annars precis tv\u00e4rtom m\u00e5ste erk\u00e4nnas. \/304\/<\/span><\/strong><\/p><\/blockquote>\n Tripping<\/strong><\/p>\n Under Kiruna-tiden hade han med sig sin sch\u00e4fer p\u00e5 \u00f6vningarna. N\u00e4r vi skidade i kolonn kom byrackan springande l\u00e4ngs ledet s\u00e5 n\u00e4ra som m\u00f6jligt. Mycket st\u00f6rande. Vanligt hund-beteende dock enligt n\u00e5gon initierad. Ingen var dock speciellt f\u00f6rtjust i doggen. Eld\u00f6verfall.\n
![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2011\/07\/P1010125_12801-1024x768.jpg\" "\\"Victorinox\\"")
![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2011\/05\/history_mine_drawing.gif\" "\\"history_mine_drawing\\"")
<\/p>\n
\n<\/em><\/strong><\/p>\n
\n<\/strong><\/span><\/p><\/blockquote>\n\n
Lt Renstr\u00f6m ber\u00e4ttar<\/span><\/span><\/h5>\n
\n<\/span><\/span><\/strong><\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n\n
H\u00e4mnden \u00e4r ljuv…<\/h5>\n
\n
”Blod, svett och t\u00e5rar”<\/strong><\/h5>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2010\/04\/SLA-ST-den-16-nov.-1970.jpg\" "\\"SLA-ST")
<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2010\/04\/SLA-ST-den-16-nov.1970-B.jpg\" "\\"SLA-ST")
<\/p><\/blockquote>\n\n
Harjakt<\/strong><\/h5>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nHungern skulle aldrig bli n\u00e5got framtida problem i skogen. Dock, om jag minns r\u00e4tt,\u00a0sm\u00f6g\u00a0vi\u00a0ofta ner en bit torkat renk\u00f6tt i ryggs\u00e4cken bland torrfodret\u00a0ut i fall att…\u00a0 \u00a0\/201Larsson\/<\/strong><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2010\/03\/Hare.jpg\" "\\"Hare\\"")
<\/strong><\/p>\n<\/blockquote>\n\n
F\u00f6rsta \u00f6vningen i spr\u00e4ngning<\/strong><\/h5>\n
![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2010\/03\/Sprangning.jpg\" "\\"Sprangning\\"")
<\/p>\n<\/blockquote>\n![\"\"](\"http:\/\/www.fjs1970.se\/wp-content\/uploads\/2010\/03\/Falska-tian.jpg\" "\\"Falska")
<\/p>\n
\nJag har ocks\u00e5 f\u00f6r mig att vi ringde billigt p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt genom att manipulera mynttelefonerna. N\u00e4r det hela uppm\u00e4rksammades skrev tidningarna att Televerket enbart hade det problemet i G\u00f6teborg, Karlsborg och Kiruna!
\n\/320\/<\/strong><\/p>\n
\nJag kommer ih\u00e5g att det bl.a skedde p\u00e5 Bromma flygplats en g\u00e5ng och det uppstod d\u00e5 en l\u00e5ng k\u00f6 bakom Benny medans alla brevidliggande automater var lediga.
\n\/315 Swedberg<\/strong><\/p><\/blockquote>\nHej Pojkar,<\/span><\/strong><\/div>\ndet var minus 47!!! den natten gl\u00f6mmer man aldrig… men vackert var det med norrsken o annat. <\/strong>\/229\/<\/strong><\/span><\/div>\nJo jag kommer ih\u00e5g hur jag fr\u00f6s under n\u00e5gra \u00e5termarscher mot Kiruna p\u00e5 morgonen, efter n\u00e5gon nattlig utbildningsdel. <\/strong>D\u00e4remot k\u00e4nner jag inte till exakta temperaturen, bara k\u00f6lden och ljusen fr\u00e5n Kiruna. D\u00e4remot var det minus 40, <\/strong>enligt hoppf\u00e4ltsavdelnningen, i samband med en dygns\u00f6vning. Den natten var det sv\u00e5rt att st\u00e5 still som yttre post. \/228\/<\/strong> <\/span><\/div>\n<\/blockquote>\n
\nStickande fr\u00e4n lukt i t\u00e4ltet. Rinnande \u00f6gon. T\u00e5rgas, senapsgas eller vad det var. Hyperventilation. Lyfta p\u00e5 masken. Kalka.\u00a0Tv\u00e4rstopp i andningen, n\u00e4r lungorna fylldes med kalk. <\/span><\/strong><\/p>\n
\nInte ens v\u00e4dret log mot oss men Viljo, med inre tj\u00e4nst, skrattade gott fr\u00e5n ett f\u00f6nster i baracken.
\nJag och Oppen, tror jag, var f\u00f6rbannade och tyckte att livet var bra or\u00e4ttvist.<\/strong>\/201\/<\/strong><\/span><\/p><\/blockquote>\n
\nDe skulle v\u00e4l symbolisera mat, men k\u00e4ndes inte s\u00e5 aptitliga n\u00e4r man lastade i dem i dessa ryggs\u00e4ckar som man inte <\/strong>hade kunnat lura p\u00e5 den mest obildade fj\u00e4llvandrare. De var v\u00e4l egentligen odugliga f\u00f6r mera \u00e4n de 8kg vi sprang med <\/strong>p\u00e5 2-milen. <\/strong>Efter lumpen s\u00e5g man de h\u00e4r s\u00e4ckarna i fj\u00e4llen. D\u00e5 satt de p\u00e5 \u00e4ldre par som hade lakanen och <\/strong>toalettsaker i dem n\u00e4r de gick mellan stugor vid leden. Lagom lass f\u00f6r denna konstruktion.<\/strong><\/p>\n
\nEn f\u00f6retagsam j\u00e4gare\u00a0tog saken i egna h\u00e4nder och i samband med n\u00e5gon natt\u00f6vning (beh\u00f6ver det inte varit, det var ju m\u00f6rkt j\u00e4mt) men j\u00e4mna mellanrum satte han ut staven n\u00e4r doggen rusade f\u00f6rbi. Resultatet av ”trippingen” blev ett ylande och en vurpa. Efter ett antal vurpor och ylanden l\u00e4rde sig doggen att det var f\u00f6renat med fara att fara fram l\u00e4ngs ledet. Transporten blev lite mer rofylld skulle man kunna s\u00e4ga.<\/strong><\/p><\/blockquote>\n
\nStrax efter v\u00e5r inryckning gjorde vi ett sp\u00e4nnande nattligt eld\u00f6verfall mot en grupp soldater som slagit l\u00e4ger p\u00e5 <\/strong>Hammarn\u00e4set. Vi var minst sagt uppspelta av att f\u00e5 skr\u00e4mma skiten ur ett g\u00e4ng F6:are. Mycket l\u00e5ngsamt och f\u00f6rsiktigt <\/strong>