Signalister på övning 1971

Hej, jag kommer ihåg den där övningen, men inte allt som Söderström berättar eftersom jag inte är han och han inte är jag. Vi kommer ihåg olika saker. Nog många som har minnen från detta äventyr. Så förfärligt länge sedan så jag kommer ihåg en del, men vet hur mycket vi manipulerar våra minnen så en nypa salt med vad jag skriver :).

Detta var en övning där, som jag minns det, vi var bara signalister och några flera. Något ledarskap behövdes såklart. Förmodligen räckte vi till två patruller, men är inte säker. Det jag kommer ihåg är:

1.    Hoppavdelningen som tog emot skärmarna efter hoppet, hade mätt upp 48°C på sjön där vi landade. De var mycket bekymrade över våra fötter.

2.    Vi fick inte hoppa med filtkängorna, så de flesta förfrös fötterna på sjön och tinade dem sedan vid besök hos olika bybor som i vårt fall förfärade sig över att man inte tänkt på hur det skulle gå med fötterna. Mina har sedan dess inte varit desamma. Mycket lätta att förfrysa. Det var flera hemma som direkt öppnade för oss i det huset jag var i tillsammans med min grupp.

3.    Det huset vi blev insläppta i alldeles intill sjön mätte 36° grader C utanför köksfönstret.

4.    Väl iväg från värmen i stugan var inte kylan så svår. Alla bytte till filtkängor. Inga flera förfrysningar uppstod.

5.    Det var så kallt att antennerna som man skulle dra upp i träd efter att ha kastat upp dragsnören med lod, brast gång på gång. Antennerna var tillverkade av flätad koppar och vi förväntades hissa upp halvvågsantenner för kortvåg dvs 10-50m långa linor. Det blev många knutar på kopparn i tältets värme innan det till slut höll.

6.    Utöver fötterna förfrös jag nästippen, det gjorde alla tror jag, kinderna och bröstvårtorna. Det tog 15 år innan bröstvårtorna tålde någonting.

7.    I min hoppjournal står det: 23/2 Alttajärvi Hercules 350m 72B. 2-dygns-övn. -36°. Signalister.

8.    Övningen gick bra och vi fick beröm. Minns inte att min patrull blev apatisk, vi var i väldigt fin form när vi lämnade huset i byn minns jag. Dock är det inte uteslutet att jag tillhörde dem som inte kom ihåg något senare. Minnet är inte min starka sida 🙂

9.    Jag tror jag stod först i dörren att hoppa, för jag minns hur fruktansvärt kallt det var att stå där och titta ut i mörkret och hur ogästvänligt det kändes. Vanligen ville jag normalt bara ut ur planet eftersom jag nästan alltid var åksjuk, men denna gång var det inte skoj att lämna planet.

 

Efter att ha konsulterat statistik för några år sedan förstår jag att de 48°C är bland det kallaste man mätt upp i Sverige, så så kallt var det säkert inte, FJS hoppavdelning är ju inte någon officiell meteorologisk mätstation direkt, så avläsningen räknas såklart inte, men mycket mycket kallt var det på den där sjön. Missen var att vi inte fick hoppa i filtkängorna som vi gjorde sen.

 

Hälsningar

148 Anders

.

.