Hej.

Jag skulle vilja ta upp en idé. Undrar om vi skulle grunna på om vi hade bra eller dålig utbildning. Alla säger naturligtvis enhälligt – det var en bra utbildning. Vi klarade den.

Jag läste för ett tag sedan i en bok hur man på Kustjägarskolan först bröt ner de värnpliktiga till botten och därefter byggde upp dem igen. Så gör de i USA. Jag har aldrig gillat den modellen. Under de sju år som jag jobbade på FJS, fick vi in ett stort antal positiva och trevliga rekryter. I alla fall hade jag inte en enda tanke på att ”bryta ned” en enda en. Vi kämpade tillsammans för att få ett resultat. Vad jag kämpade för under dessa år var att få pålitliga människor att samarbeta med. Jag insåg, att pålitlighet inte handlar om att bli ihjälskrämd. I svåra stunder handlar det om något helt annat. Man måste ha det inom sig. Jag tror att det mera handlar om lojalitet. På FJS hade vi förmånen att utstå svårigheter tillsammans. Befäl och värnpliktig gjorde precis samma sak. Inget befäl kunde be någon annan att ”ta min ryggsäck – jag är befäl här”. Alla hade tillräckligt mycket att bära. Ingen kunde bära mer än man gjorde. Så kunde man göra på Jägarskolan i Kiruna. Befälen kunde slänga sina ryggsäckar i en bandvagn och få dem tillbaka ett antal mil senare.

Kanske jag inte har hittat rätt i det formidabla arbete som Svante gör. Jättefint upplägg. Fina fotografier. Bra insatser från många. Men vad sägs om en mera verbal insats från oss som var med? Vad var bra och vad var mindre bra? Jag är så gammal, så jag har inget mer att lära. Dessutom är jag pensionär. Men det skulle vara himla roligt att få veta vad olika personer tycker. För egen del inser jag att jag hade kunnat göra många saker väldigt mycket bättre. Vad som har hänt kan man ju inte ändra på. Det är ju faktiskt så, att man gör så gott man kan. Om man har en positiv syn på ”sina” rekryter, så kan det inte bli helt dåligt. Det skulle i alla fall vara väldigt intressant att få veta vad Fallskärmsjägarna tyckte om sin utbildning. En stor händelse i mitt liv var efter MUCK, kanske det var 1971. Då satt ett antal Fallskärmsjägare och surade på Skärmen. Ni får åka hem nu – sa jag. Det var inte med entusiasm i blicken, som de reste hem.

Jag kan tåla att få negativ kritik mot mig själv. Det skulle faktiskt vara kul. Men jag kan inte ändra på något. Det har ju gått några år. Men vad som är intressant är, om rekryterna på Fallskärmsjägarskolan kände sig ”trakasserade”, onödigt hårt behandlade eller något annat. Furirerna hade vi en särskild bevakning på via Dagofficeren som bodde i lägret. Men jag kan förstå att det hände ett och annat.  Jag är så himla intresserad. Vad hände egentligen. Vad jag har upplevt, det har jag upplevt. Men jag vet kanske ingenting.

.

SVANTE – Kul om Du nappar på denna idén. Om tillräckligt många nappar kan det bli en bok. Jag har många berättelser i mitt huvud. T.ex

Vi kröp förbi posterna i ett dike i trakten av Sollefteå under flera timmar. Jag gick in till bataljonschefen i tältet. Jag sa´: ”Löjtnant Renström anmäler sig….. Tältet är omringat av 20 Fallskärmsjägare. Skall vi öppna eld….?”. Det blev ingen eldgivning, men det blev ju en oerhörd framgång.

En annan gång blev vi luftlandsatta ovanför Skövde, från en Herkules. Det var kolsvart natt. Plötsligt trampade jag i en halvmeter snö, tre hundra meter upp i luften. Jag hade hamnat på en annan hoppares kalott. Då tog jag några snabb steg för att komma av. Det lyckades. Jag fick landa själv. Annars hade ju den fallskärmen tagit all luft från min fallskärm. Då hade det inte gått så bra.

.

Något av detta vill jag gärna höra berättas från de som var med. Det finns säkert många som kan berätta mera häpnadsväckande saker. Låt dem göra det – uppmuntra. Om tillräckligt många berättar olika saker – kan det bli en bok. Jag vill vara med i den boken -på gott och ont.

.

Inte bara bilder – mera verbalt.

Regards / Bertil

.

.

.

.

Bertil,

jag instämmer i din uppmaning att vi tillsammans skapar en skattkista av minnen och synpunkter här på hemsidan. Det finns ett hav av upplevelser från vår tid vid FJS, det märks ju så tydligt när vi träffas. Förhoppningsvis väcker ditt brev tankar, lite adrenalin och skapar debatt. Det är ju tillsammans som vi fyller innehållet på hemsidan och då gäller det att vi är många som drar våra strån till stacken. Med lite jävlar anamma och gott samarbete (precis som när vi var unga krigare), så finns det inget som kan hindra oss från att nå en hemsida fylld av berättelser, foton och andra minnen från FJS-tiden.

På huvudmeny under ”GU 70/71” och fliken ”Berättelser” har jag samlat de berättelser från åren runt 1970/71 som hittills kommit in.

.

Aktuella händelser, tankar, möten eller annat som rör oss är också välkommet och publiceras som ett oändligt bloggande eller tjôtande om Ni så vill. Bloggandet gör sidan aktuell och levande, tror jag.

Låt nu Era mail flöda in till mig med minnen, tankar, ideer och berättelser så lovar jag att sköta publiceringen efter bästa förmåga.

.

.

201 Svante

l.svante.larsson@telia.com

.