G L A D    P Å S K

Våren med sol och värme är på väg och rullgruset dammar på vägarna. Hojen (Yamahan) är inte framtagen än men det är nära nu. Förhoppningsvis kommer även Kentha (Suzukin), Bengt Sjöberg (BMW:n) och kanske även Boman (HD:n) på sina hojar till FJS-dag. Kommer det fler på hoj?

Yngste grabben Carl är färdig med gymnasiet i vår och flyttar vidare. Själv har jag satt huset till försäljning under mottot ”aldrig mera gräsklippning”, så om Du har en liten och billig lägenhet någonstans i Sverige så hör av Dig. Allt är av intresse.

Hatten av för LHC och jag önskar dom lycka till i det fortsatta SM-slutspelet. Trevligt att inga protester inkommit angående mina tidigare uttalande utan att vi ändå är överens om att Sveriges bästa hockeylag är Frölunda.

.

  • Har fått ett par mail från Mats Kilander, samordnare för GU 69/70, som Ni kan läsa här nedan.

  • Ett eget minne tillsammans med första grupp på andra pluton och öfu Kuoppala,  kommer sist i det här inlägget och kan kallas -Hur man smidigt och tyst fångar en hare-.

.

En Glad Påsk och ta det vackert i trafiken oavsett om Du hojar eller kör bil, så ses vi i slutet av maj.

.

Bohuslän den 31 mars 2010

Svante (201)

.

.

.

E-post den 29/3 från Mats Kilander

.

Hej Svante!

Jag satt just och fluktade lite på mina gamla foton från vårat rep 1973. Vi hade ju ”er” signalist 140 (Lars) Arvidsson med oss då. Jag träffade honom sedan någon gång på 80-talet i samband med att Svenska Fallskärmsförbundet hade ett administrativ möte med klubbfunktionärer medan jag var förbundskassör. Han hade en datafirma i Halmstad då och jag fick ett visitkort. Har för mig att han hörde av sig något år efteråt också. När jag hade lagt upp mina foton på nätet försökte jag få tag i honom. Det gamla visitkortet gällde inte längre och jag fann honom inte heller på lite enkla sök. Jag ser att han inte är anmäld till er träff men du kanske ändå har lite adressuppgifter på honom du kan förmedla.

I övrigt känner jag Pelle Elmsäter via den civila hoppningen. Visste inte heller att Clifford Månström (senare CI på FJS) också var grundutbildat såsom fallskärmsjägare. Han såg till att jag återkomma till FJS för utbildning till vpl Hoppmästere 2.

Ha det gott!

Mats

.

 

Hej igen!

Man är ju inte spanarsoldat för intet. Tittade vidare på minnessidan över avlidna och såg Christer Ström där. Han dog ju vid en drunkningsolycka i samband med fallskärmsuppvisning, vilket du förstås visste (?). I samband med att jag skickade ut min förfrågan om den snedställda baracken fick jag ju några mejl. Bl a från en kille, Lennart Sjöholm, som låg inne 1964/65. Han skickade mig det foto, vilket du kanske såg på oss 40-årsjubilarer förra året. Han skickade sedan ytterligare några foton med bl a svenska landslaget i fallskärmshoppning 1970, vilket på den tiden bestod av bara gamla fallskärmsjägare och där jag kände igen fyra av fem (kände bara till namnet på den femte). Jag berättade då min historia såsom civil hoppare, varpå jag fick ytterligare några foton med ytterligare bekanta. Christer Ström hann jag aldrig lära känna då jag bara var ”färsking” när han förolyckades. Jag bifogar ett foto med honom på i alla fall, om det kan vara till någon glädje.

Ha det gott!

Mats

Mobil 0733-897 487

matskilander(at)gmail.com.

(147) Christer Ström

(147) Christer Ström

.

.

Ett vinterminne med Öfu Kuoppala 1971

Överfurir Bengt Kuoppala

.

Vinterutbildning i Kiruna

Vinterutbildning i Kiruna 1971

.


Vid en förflyttning på skidor under befäl av vår genuine skogs- och fjällman öfu Bengt Kuoppala fick vi plötsligt se en grann vit hare en bra bit framför oss i snön. Haren satt blick stilla och gjorde sig osynlig. Då berättade Bengt Kuoppala, inför facinerade åhörare, trixet med hur man enkelt och tyst får den fina haren i stekpannan och stillar sin hunger.

Börja med att gå i en vid cirkel runt haren. Cirkeln minskas för varje varv och man närmar sig nu långsamt den stillasittande och distraherade haren. Stannar man still så sticker den direkt men rör man sig stillsamt hela tiden kommer man så småningom tillräckligt nära för att med en snabb rörelse greppa den i öronen. ”Lätt som en plätt” och faktiskt riktigt trovärdigt i motsats till det man tidigare blivit lärd om att ”strö salt på stjärten på småfåglarna så blir dom tama”.

Eftersom major´n vid en tidigare övning, jägarveckan tror jag, överraskande hade slängt till oss en iskall höna så behärskade vi ju redan konsten att ta tillvara på fångat småvilt.
Hungern skulle aldrig bli något framtida problem i skogen. Dock, om jag minns rätt, smög vi ofta ner en bit torkat renkött i ryggsäcken bland torrfodret ut i fall att…   /201Larsson/

Kommentera artikeln.