.

En Go Gubbe fyller 90 år

Thore ”Sam” Samuelsson, genuin veteran och legendar inom Arméns Fallskärmsjägarskola, fyller 90 år. I en artikel längre ner på den här sidan, hämtat ur tidningen Örnen från 1978, berättar Sam själv om sin tid vid FJS från år 1952 fram till sin pensionering år 1978. På familjesidan i Skaraborgs Allehanda den 18 december finner Ni Rolf Käcks trevliga berättelse om Sam. Klicka här för SLA:s familjesida!

Det är med glädje som jag de senaste åren haft förmånen att under många FJS-luncher och fikastunder få träffa Dig och Britt och hört många roliga berättelser ur Ditt kristallklara minne. Sam du är en genuin Go Gubbe med hjärtat på rätt ställe!

Ett stort och hjärtligt grattis på Din 90-årsdag!

.

.

 ♦

.

Per Lidman avliden

Den 14 november gick Per Lidman bort i en ålder av 77 år. Per, som var rustmästare när vi gjorde vår värnplikt 1970/71, var bosatt i Karlsborg. Se annons!

.

.

.

En God Jul och Ett Gott Nytt År

Julen närmar sig och 2012 lider mot sitt slut. 2013 står för dörren och så länge hälsan och nyfikenheten står oss bi så är vi bra rustade. Själv blir jag pensionär och förutom trevliga uppdrag med FÖS, som förhoppningsvis fortsätter många år till, så ökar möjligheten att under lugna former förkovra sig, åka hoj och vidga sina vyer.

…”the more you learn the less you know…

.

Karlsborg den 20 december 2012 med önskan till Er alla om

En God Jul och Ett Gott Nytt År

201 Svante

.

.

Sams egna ord vid sin pensionering 1978

Året är 1951, platsen ett befälsrum på Svea Livgarde, det var så det började. Löjtnant Olle Falkerheim, som redan då genomgått fallskärmsutbildning i England och varit chefsinstruktör på försökskurs för befäl 1951, tjänstgjorde på samma kompani som undertecknad. Fallskärmsjägarskolan skulle organiseras och sättas upp i febr 1952. Att Falkerheim var ute för att värva befäl till skolans första uppsättning, fick jag klart för mig, då jag dagen före julledigheten stack in huvudet till honom i hans befälsrum och önskade God jul. Kort och militäriskt som var kännetecken för honom sa han: ”Samuelsson ska bli fallskärmsjägare, fundera över helgen”. Överraskningen var fullständig, och jag svarade så småningom ungefär som så, att det passar jag nog inte till och hoppa fallskärm det kunde jag nog inte riktigt tänka mig. Falkerheim, som var en god psykolog, förklarade att det var nog inte tvunget det behövdes duktiga trupputbildare på marken också. Med den trösten funderade jag över helgen.Efter en nervös helg meddelade jag mitt beslut, som jag aldrig ångrat.

Hade jag förmågan, skulle jag kunna skriva en hel bok om alla trevliga stunder och fantastiska upplevelser, jag haft här på skolan. Att jag som befäl i högsta grad varit priviligierad genom att ha fått tjänstgöra här på skolan i hela 26 år är helt klart, orsakerna och fördelarna har varit många.

Främst sätter jag det fina förhållande, som alltid varit rådande mellan all personal vid skolan, det gensvar man fått av fallskärmsjägare vid alla årskullar under utbildningsarbetet har varit stimulerande i högsta grad. Många duktiga befälskamrater har hunnit passera på skolan under årens lopp, det har bara varit att ta emot av deras stora kunnande inom alla områden, idrottens inte att förglömma.

Som var och en förstår, så har det för mig varit en fantastisk tid och den belöningen vore tillräcklig, men icke så. Sista tiden på FJS har jag fått erfara stor hedersbevisning. Det började på FJS dag med överste Carlborgs tack och den spontana hyllning jag fick av åskådarna i träningshallen, jag blev djupt rörd.

Tack för alla brev, telegram och annan uppvaktning jag fått från när och fjärran.

Kan inte i ord beskriva hur det kändes när skolans all personal med skolchefen framför fronten tog emot mig vid mitt sista tjänstehopp, fredagen den 14 april 1978 på Flugebyn. När jag sprang fram till skolchefen Thorbjörn Elming och anmälde mig efter sista hoppet kändes det inte precis lika, som då jag 26 år tidigare hade anmält mig för kapten Carlborg efter första hoppet. Men det kändes skönt i alla fall, fast på något annat sätt. Cirkeln var sluten, salut sköts, fallskärmsjägarnas marsch spelades. Sam darrade i knävecken, en tår blänkte i ögat.

.

.

.

.

..

.

.